Jujutsuns utveckling i Sverige
I slutet av 1800-talet då Japan öppnades ur sin isolering spreds jujutsun till västerlandet dels med utresande japaner men också genom västerlänningar som bott i Japan och där lärt sig jujutsu. Det var främst judo och jujutsuskolor närstående judon, Kito Ryu och Tenjin Shinyo Ryu, som spreds till först och främst Amerika, England, Frankrike och Tyskland.
I Sverige vaknade intresset för Japan och därmed jujutsu, runt 1904, i och med det Japan-Ryska kriget. Och då Japan avgick med segern mot vår gamla ärkefiende då blev intresset mycket stort. Den svensk som var först med jujutsu var troligen Viking Cronholm (1874-1961), som lärde sig jujutsu i Sydafrika. När han 1907 kom tillbaks till Sverige började han utbilda i den japanska konsten. Cronholm ägnade i stort sett resten av sitt liv åt att utbilda poliser, militärer och andra i självförsvar.
Under första hälften av 1900-talet fanns ett antal personer som sysslade med självförsvarsutbildning med varierande kvalite, däribland: Alex Weimark (1895-1953), Thorild Lundin (1909-1995), Artur Lidberg (1894-1968), Ernst Wessman (1900-1964), Einar Thunander (1893-1982) m fl. Dessa personer lärde inte ut jujutsu som en idrott utan enbart som ett självförsvar. Ingen av dem hade vad man idag kallar system, utan utbildningen bestod utav ett antal jujutsutrick.
Mot mitten av 1900-talet tog jujutsu några steg framåt i och med att judon kom till landet, då startade man upp judoklubbar och tränade under idrottsliga former och i många judoklubbar tränade man även jujutsu. De som var mest tongivande under den perioden var: Gerhard Gosen (1933-1969) och Carl Marten.
Det var också under den här perioden som svensk jujutsus fader, Kurt Durewall, började formera det första svenska systemet i jujutsu. De som räknas som pionjärer i arbetet var förutom Durewall: George Irenius (nu aktiv inom Ju Shin Jutsu) och Stig Bergman. 1965 bildades på Durewalls initiativ Sjävförsvarskommitten inom Svenska Judoförbundet. I kommitten ingick förutom Durewall, Bergman och Irenius också Marja Nilsson och Judoförbundets ordförande Göran Stangel. 1969 hölls de första graderingstesterna till Guldmärket eller 1 dan, av 33 testade godkändes endast sex.
Under hösten 1969 inträffade en brytning i Självförsvarskommitten och Durewall valde att lämna verksamheten och startade senare upp Svenska Jiujitsuförbundet. I självförsvarskommitten som sedan fick namnet Svenska Budoförbundets Jujutsusektion tog Hans Greger över utvecklingen av ett nytt jujutsusystem, med influenser från framförallt franskt håll. Till sin hjälp hade Greger framförallt Ingemar Sköld och Björn Hornwall. Greger valde att inrikta sig mot lite mer karate och judobaserade tekniker medan Durewall forsatte att utveckla sin mjuka jujutsu.
1979 slutade Jan-Erik Karlsson, då 3 dan, hos Durewall för att starta sin egen skola, Hoku Shin Ryu. Jan-Erik Karlsson hade tidigare arbetat som heltidsanställd instruktör hos Durewall med ansvar för södra Sverige. Och det var också här som Karlsson startade många nya klubbar, som mest fanns ett 20-tal klubbar. Många av de jujitsuinstruktörer som är aktiva i södra Sverige har sina rötter hos Jan-Erik Karlsson: Clas Bjurestig (klubbar i Klippan och Hässleholm), Mike Wall (klubb i Helsingborg), Bertil Nyander (klubb i Helsingborg) m fl.
1984 hoppade Benny Dahlqvist av från Durewall och startade sitt eget system, Shogunsystemet, som nu tränas av ett tiotal klubbar.
Den största jujitsustilen är i dag den som leds av Hans Greger, Svenska Jujutsuförbundet (Ju-Jutsu kai), med ett 90-tal klubbar, andra stilar är: Durewallsystemet som leds av Kurt Durewall (började träna jujutsu 1939) med ett 20-tal klubbar, Ju Shin Jutsu som leds av George Irenius med fem klubbar, Shogunsystemet som leds av Benny Dahlqvist med ett tiotal klubbar, Hoku Shin Ko Ryu som leds av Jan-Erik Karlsson med ett tiotal klubbar, Gake Ryu som leds av Johan Pettersson med 6 klubbar.
Förutom dessa finns ett 20-tal klubbar med egna system utan spridning utanför klubben.