Om budo

Traditionellt består budo av både övning i färdigheter och anpassning till ett etiskt förhållningssätt. De färdigheter som lärs ut i budo skall stärka kroppen, skärpa reflexerna och bygga på självförtroendet - och de bör motverkas av gott beteende.

Budons filosofi skall vara att uppnå etiska värderingar som visdom, moral, kärlek och självdisciplin hos de som tränar. Budons primära mål skall vara att bli en förstående, empatisk människa som lever sitt liv på ett ärligt och uppriktigt sätt, kort sagt - skapa en bra livskvalitet.

En bra livskvalitet kräver också ett hälsosamt liv, både fysiskt och mentalt. Så budo kan egentligen inte existera utan den mentala aspekten, vilket är den grund som de fysiska förbättringarna bygger på. Budo är mycket mer än bara träning. Det är en förändring av livsstilen, både fysiskt och mentalt, som kommer att vara hela livet. Det kan verka som ett problem att överbrygga handlingen med tanken, eller att integrera träningen med filosofin.

Alla prestationer som har ett värde kräver ett visst mått av engagemang, ansträngning och självdisciplin. Detta är inte minst tydligt i vår jujutsu-träning som kräver harmonisering av kropp och sinne. Detta uppnås genom mental fokus och koncentration kombinerat med korrekt andning och korrekta tekniker.

Träningens mål skall inte bara vara att uppnå skicklighet i teknikerna, utan måste också fokusera på individens utveckling av karaktären. Detta kan bara uppnås om andan är den rätta. Därför är huvudmålet att både utveckla utövarens kropp och själ - inte använda träningen som ett sätt att ventilera ilska, frustration eller emotionella problem. Som seriös jujutsu-utövare skall man acceptera en icke-våldsfilosofi - fysisk konfrontation skall undvikas närhelst det är möjligt. Jujutsun får endast användas i självförsvar eller för att hjälpa andra och inget överseende med meningslös rivalitet, idiotiska stunts, skrämmande beteende, kriminella aktiviteter, självförhöjande fåfänga och eventuella laster eller missbruk.

Budo-utövaren visar sitt mod genom att använda sina kunskaper för att uppfylla etikens krav och försvara sig själv och andra mot olagligt våld - självuppoffrande om nödvändigt. Kunskapen skall användas för att skydda både sig själv och andra från skada, och då endast för att skydda och avlägsna sig från den uppkomna situationen.

Om det är nödvändigt att använda sin kunskap i självförsvar mot en angripare skall man utöva självbehärskning och gott omdöme. En korrekt tränad budo-utövare gör allt han kan för att undvika fysisk konfrontation, inte bra för att han vet att en sådan konfrontation är onödig, utan också för att han vet att han har en större än genomsnittlig chans att försvara sig framgångsrikt och eftersom en fysisk konfrontation är filosofiskt nedbrytande, eftersom det indikerar att alla andra möjligheter för undvikande har misslyckats.

Budo-utövaren skall också anta en attityd av självkontroll och vara böjlig och smidig som en videkvist. Allt detta hjälper utövaren att bli en bättre person på samma gång som det hjälper till att undvika onödiga konfrontationer. Det är den inre friden och tilliten som utövaren utvecklar som gör det möjligt. Tålamod är nyckel.

Disciplin är utövandet av självkontroll. I budo innefattar detta alla känslor, handlingar och mentala aktiviteter hos utövaren. Det är en av de hörnstenar som sann mästares kunskap bygger på.

Förmågan att kunna försvara sig förbättrar självförtroendet avsevärt. Självförtroende kombinerat med självkännedom, bättre omdöme, integritet och allmän förbättring av livsstilen skapar en positiv attityd.

Den mentala aspekten av budo är inte lätt att se när man jämför med den fysiska aspekten. Förbättringen av den fysiska förmågan märks så gott som omedelbart av utövaren själv, medan den mentala aspektens utveckling märks i första hand av omgivningen.

Fysiska aktiviteter för att förbättra den mentala aspekten hjälper till att utveckla en positiv självbild. Den fysiska aspekten av träningen är en direkt spegelbild av hur mycket energi individen lägger ner på sin inre tillväxt. Ju hårdare han tränar kroppen, ju mer växer hen andligt.

Varje utövare av budo bör inse att ärlighet är grunden för alla dygder. Vänlighet är hemligheten med affärsmässigt välstånd. Älskvärdhet är kärnan i framgång. Att arbeta med glädje är hälsans moder. Flitigt arbete övervinner ogynnsamma förhållanden. Enkelhet, mod och manlighet är nyckeln till glädje och fröjd och att tjäna mänskligheten är källan till ömsesidig existens och gemensamt välstånd. Hederlighet, respekt, blygsamhet, lojalitet, generositet och engagemang är inte bara källan, men belöningen för träningen.

Olikt många andra former av kampsporter strävar vi i vår jujutsu ständigt att leva upp till de sju principerna i Bushido-koden som lär ut ödmjukhet, ärlighet, mod, välvilja, medkänsla, uppriktighet, lojalitet och hängivenhet till våra familjer, vänner och land, samt varje aspekt av våra liv. Som jujutsu-utövare tror vi att Bushido-koden tjänar som en ständig påminnelse för att finslipa vår karaktär.

Om man ser på det från dagens perspektiv, manifesterar budons etik sig huvudsakligen på följande fyra sätt:

Det första är ödmjukhet. Att vara ödmjuk är inte lätt för en utövare av kampsport. Detta är särskilt sant för de som redan har uppnått ett visst mått av framgångar. Det är lätt att se ner på andra som inte är lika skickliga och blir onödigt fåfäng och arrogant. Det är också lätt att bli kortsynt och inskränkt, och ofta förhäva sig själv och trycka ner andra.

Resultatet av detta är helt onödiga fördomar som ofta finns mellan olika kampsports-stilar. Faktum är, att alla stilar och grenar har sina egna fördelar och inom alla finns individer som kommit långt i sin utveckling.

Att avgöra vilken kampsport eller stil som bättre än någon annan är varken möjligt eller ens nödvändigt. Att träna budo är i sig själv en ändlös resa.

Alla som har stora framgångar visar också stor ödmjukhet. Detta beror på att utan ödmjukhet har ingen förmågan att lära. Ju ödmjukare en person är, ju villigare är han att lära. Detta är en förutsättning för kunskap.

"Liksom en tom kopp lätt kan fyllas, är ett öppet sinne ett säkert sätt att lära sig"

Den andra aspekten är mod. Viljan att stå upp för sanning och rättvisa är en traditionell dygd inom budo. Modet som talas om här, är en högre form av mod. Det är modet att offra sig själv, att stå upp för sanningen oberoende av vad oddsen är eller vad det kostar. Det är inte särskilt modigt att bevisa sin självkänsla genom att engagera sig i meningslös rivalitet, dåraktiga jippon eller vara skrämmande mot andra. Det rätta modet blir på detta sätt ett mått på en persons rätta värde. Viljan att offra är kännemärket på en sann budoutövare. Ingen mänsklig strävan kan någonsin vara möjligt utan någon form för uppoffring.

Den tredje aspekten är integritet. En sann budo-utövare måste ha en hög moralisk karaktär, vara öppen, rättfram och ärlig. Han skall inte skrämmas av makt, korrumperas av pengar eller försvagas av sina önskningar. En människa kan vara utan fåfänga, men kan aldrig vara utan stolthet. En sann budoka måsta ha tillräckligt mycket stolthet för att inte utnyttjas av andra eller sänka sig till att krypa för rikedom och makt. Han skall aldrig tillåta sig att bli utnyttjad av ondska.

Oberoendet och integriteten i den egna karaktären måste försvaras till varje pris så att vi kan stå fast under alla omständigheter. Om man gör så, har man alltid rent samvete och rättfärdig styrka. Detta är den fysiska manifestationen av budo-andan genom de sammantagna principerna för budon.

Sist, men inte minst, är respekt. Respekt och känslighet gentemot andra har en stark påverkan på personliga relationer, både på jobbet eller skolan och bland vänner och familj. Tillsammans med denna mentala koppling och respekt för andra, kommer en medvetenhet om andra och deras behov. Respekt för andra som tränat längre som är de vi lär oss av är absolut nödvändigt för att kunna lära sig. Utan detta grundläggande element kan inte läraren lära ut och eleven kan inte lära sig.

Etikett för den som tränar budo handlar inte bara om att visa respekt för senoritet-systemet och respektera medlemmar som tränat längre utan också om att respektera sig själv, andra budoutövare och alla människor.

Vi borde alltid ära våra familjer genom att ge utan att förvänta något tillbaka. Att sträva efter att upprätthålla familjens heder är ett ansvar som varar livet ut. Som medlem av en familj är den första plikten att lyda och respektera föräldrarna, att vara hjälpsam och harmonisk i förhållande till sin partner, att vara kärleksfull mot bröder och systrar så att familjen blir en sund, framgångsrik och harmonisk del av samhället.

Som medlem av ett land måste man vara tacksam för det skydd man erhåller som medborgare, man måste skydda sig mot självintresse och främja en anda av social service.

Som budoutövare bör vi också använda etiken som en referensram för vårt uppförande och våra aktiviteter. Vi har ansvar för att demonstrera detta både i och utanför dojon. Då visar vi att vi inte anser vår budo som något separerat från vårt dagliga liv - att det är en del av allting. Detta visar styrkan i vår budo och gör oss till goda elever och lärare.

Man bör vara diskret i sitt handlande men ändå hålla modet högt och sträva efter rättvisa. Man bör vara vänlig, anspråkslös, artig och rådig, men alltid sträva efter att utöva måttfullhet i allt. Man bör också inse att dessa egenskaper utgör budoutövandets hemlighet. Som i en tuschteckning av vindens susning i trädtopparna kan budons bakomliggande hemligheter bara anas. Endast genom personlig erfarenhet kan man förstå innehållet i budons grundläggande filosofi. Och endast genom att utveckla ett mottagligt sinne, utan fördomar och förutfattade meningar kan man bemästra konsten att reagera spontant och naturligt utan tvekan och utan meningslöst våld.