Klubbens historik

Efter några års träning i Trelleborgs Jiujitsuklubb krävde arbetssituationen att vår grundare Sensei Ulf Hallberg flyttade till Malmö. Efter endast en kort tid i "storstaden" visade en del av arbetskamraterna intresse för hans sätt att utöva budo och möjligheten att bedriva jiujitsuträning diskuterades.

Efter en del förfrågningar kunde gymnastiksalen på Pilängens vårdhem lånas med början under våren 1973 och en liten grupp intresserade började träna Durewall-jiujitsu.
Året efter, 1974, grundades Bunkeflo Jiujitsuklubb. Namnet togs från en liten by strax söder om Malmö, där Sensei bodde. Klubben hade nu vuxit en del och hade ett 20-tal medlemmar.

Redan under hösten 1976 fick klubben klagomål på att det var för många "utomstående" som tränade, något som ledningen för Pilängen inte hade tänkt sig. Deras idé var att träningen i huvudsak skulle vara för de anställda och i en mycket liten del för utomstående. Eftersom vi vid det här laget huvudsakligen var "utomstående" medlemmar och det inte kändes rätt att begränsa de tränande fanns det inte annat att göra än att söka ny lokal.

Genom kontakter inom Malmö Kommun lyckades det oss att få hyra en lokal i det som var tänkt som Kulladals fritidsgård, som vi flyttade till 1977. Nu hade klubben för första gången en "egen" lokal, i alla fall de dagar som vi bedrev träning, och kunde starta flera grupper.
Under denna tid hade det börjat utvecklas aktiviteter även utanför den egentliga träningen. Framför allt var det våra populära sommarläger vars första frö såddes dessa år.

Vid vårt första sommarläger som hölls i hyrd scoutstuga i Dörröd 1979 var det meningen att deltagarna själva skulle ansvara för och sköta allting, inklusive mathållning. Detta visade sig vara en önskedröm. Vi kom snabbt underfund med att om det skulle ges tid till träning och andra gruppaktiviteter, var den första förutsättningen att alla deltagare var någorlunda kunniga i matlagning. Eftersom de flesta deltagarna inte var detta (de var ju alla ganska unga eftersom de flesta kom från ungdomsgruppen), innebar det att vissa i stort sett fick tillbringa en stor del av dagen i köket.

Ingen är expert från början och vi lärde oss snabbt. Redan året efter hade vi "husmor" med oss som skulle ta hand om matlagningen och allt fungerade perfekt, inte minst på grund av husmors stora entusiasm och genuina glädje. Hon blev faktiskt som en extramamma för oss alla, både barn och vuxna.

1980 meddelade kommunen att lokalerna skulle användas till annat, alternativ att de föreningar som hyrde lokaltid där skulle ta över skötseln av fritidsgården. Då det endast var vi och Ungdomens Röda Kors som var intresserade insåg vi alla att det inte skulle gå. Så det var dags att leta lokal igen.

Alla i klubben engagerade sig och 1982 flyttade vi till första egna dojon på Nobelvägen 17. Här inredde vi omklädningsrum, duschar, kontor och inte minst cafeteria. Vi kunde nu utöka träningen så att vi faktiskt hade 8 grupper tränande fördelade på 4 dagar i veckan.

Detta innebar också att den interna instruktörsutbildningen tog fart ordentligt och flera instruktörsaspiranter låg i hårdträning och intensivutbildning. Entusiasmen och engagemanget från medlemmarna var över förväntan och klubben anordnade interna träningsläger, åkte på andra klubbars träningsläger samt arrangerade andra aktiviteter för medlemmarna.

Sommaren 1983 var det dags för sommarläger igen. Återigen åkte vi till Dörröd och tack vare husmors engagemang fick massor av tid till träning och andra aktiviteter. Som vanligt hade vi tur med vädret, så hela veckan var det träning utomhus. En intressant och rolig övning var fallteknik nerför och uppför backe.

I samband med flytten till Nobelvägen bytte klubben namn till Shudokan Jiujitsuklubb och Sensei började fundera på ett nytt system, som kunde ta tillvara på den ursprungliga tanken med budo.

Tiden gick och hyresvärden envisades med att ständigt höja hyran för lokalen, så att det till sist var ohållbart. Det var dags att leta ny lokal!
En lokal hittades på Carl Gustavs väg, men den var i bedrövligt skick. Nå, hyran var billig på grund av skicket och vi ansåg att bristerna kunde vi åtgärda själva, det fanns ju medlemmar med adekvata yrken för detta.

Återigen koncentrerades arbete till dojon i första hand med utjämning av golvet och byggande av innerväggar, och målning. Med en rejält tilltagen "tiggarrunda" lyckades vi få ihop allt material som vi behövde från lokala firmor.

Under tiden fortsatte Sensei att utveckla sitt system och många kvällar och veckoslut gick åt i utvecklingsgruppen för att testa olika teorier och tekniker. Många var de tekniker och teorier som förkastades och många var det som godkändes och sedan förkastades igen.

Till sist kunde systemet presenteras för graderingskommittén och utvecklingsgruppen. Detta system utvecklades till Shudo ryu jujutsu som grundades 1992 och klubben blev medlem av dåvarande Svenska Budoförbundet 1993.
Shudokan betyder ungefär "platsen där man lär sig vägen", därav följer att Shudo ryu betyder ungefär "stilen som lär ut vägen".

I början av 1995 fick vi besök av fastighetsägarens representant som skulle kontrollera ventilationen i lokalen. Efter detta besök fick vi plötsligt ett retroaktivt hyreskrav på 100 % hyreshöjning med motivationen att bruksvärdet hade ökat så mycket. Detta ledde till en bitter tvist som slutade i tingsrätten med en sorts förlikning som innebar att vi hade nu en, för en ideell förening, gigantisk hyresskuld som vi hade en månad på oss att betala. Vi valde att lämna lokalen med omedelbar verkan. Mycket av de bruksvärdeshöjande detaljerna tog vi med oss.

Vi har nu kommit till slutet av 1995. Redan till vårterminens start 1996 hade vi ny lokal på Gymnasistgatan som vi snabbt inredde för träning. Tyvärr hade vi tappat många medlemmar under 1995 då den mesta tiden gick åt till konflikten med hyresvärden, så nu var det lite av att "börja om" igen.

Klubbens namn ändrades nu till Shudokan Budoklubb för att ytterligare poängtera att vi tränar jujutsu på budovis. Tyvärr var läget inte det bästa och medlemsunderlaget blev aldrig riktigt tillräckligt, så 1999 var det slut. Klubben lades i malpåse men Sensei fortsatte utvecklingen av sitt system.

Under 2008 väcktes ett nytt intresse för Senseis sätt att utöva jujutsu och efter en del förfrågningar lånades en lokal på Västra Rönneholmsvägen, där en sjukgymnast bedrev sin verksamhet med annan form för träning på dagtid. Så sena eftermiddagar och kvällar var våra.
Gruppen som tränade var inte stor och en del tränande kom bara ibland men några riktiga entusiaster fanns det och det tränades faktiskt ett par timmar åt gången 1 - 2 dagar i veckan. Någon direkt klubbverksamhet hade vi inte även om verksamheten bedrevs som en klubb.

Mellan åren 2009 och 2011 tränades det ganska effektivt, de dagar det tränades. Eftersom vi var så få deltagare räckte det ofta med att en eller två tränande inte kom för att vi skulle ställa in träningen helt. Vid förkylningsutbrott, etc. kunde detta innebära flera veckor utan träning. Så det var många timmar som gick åt till repetitioner.

Ingen av oss lade någon större vikt vid bältesgraderna, men Sensei testade oss vid varje terminsslut för att se vad vi hade lärt oss, om något. Därför hände det sig, att det under denna tid gjordes en del graderingar.

Än en gång gjorde den krassa verkligheten sig påmind, då personen som vi lånade lokalen av skulle lägga ner denna del av sin verksamhet och kostnaden för att ta över hela lokan var alldeles för stor för oss. 2011 avslutades med att vi åter var utan lokal. Då ett par av de tränande inte ville ge upp sin träning och inte riktigt kunde tänka sig någon annan träning, lånade en av dem ut sin gillestuga så att vi kunde träna där. Det innebar att verksamheten flyttades till Marieholm.

Träningen under 2012 fungerade så väl att det under denna tid gjordes fler graderingar. Under året fick fler upp ögonen för vad vi höll på med och blev intresserade. 2013 inleddes med att Shudokan Budoklubb officiellt blev tagen ur malpåsen och en styrelse valdes. Men endast ett fåtal nya tränande kunde tas emot, beroende på platsen, vi tränade ju trots allt i en gillestuga i en vanlig villa.

Under sommaren 2013 planerades det grundligt och kontakter togs med kommunen och med Svenska Budo & Kampsportsförbundet. Tid bokades i Marieskolans gymnastiksal i Marieholm inför höstterminen 2013, som inleddes med en väl inövad uppvisning för alla som vill komma och titta på.
Affischer hade satts upp, flygblad delats ut - ja allt som gick att göra utan att det kostade pengar, gjordes, för att få riktigt mycket publik till uppvisningen. Publiktillströmningen blev väl sådär, men det talades tydligen om oss, för nya medlemmar fick vi.

Fram till idag (2018) har klubben utvecklats sakta men säkert och vi har nu kommit till en gräns, där vi på grund av brist på ledig tid i gymnastiksalen inte kan ta emot alla som önskar. På agendan står en egen lokal, vilket inte är det lättaste i vår lilla by, trots att Marieholm är Eslövs kommuns näst största tätort.