Kobujutsu

Kobujutsu är träning med vapen

I Shudokan Budoklubb förekommer även träning i iaido och kenjutsu, samt i jujutsun, försvar mot sådana vapen som påk, kniv och pistol. I framtiden hoppas vi också kunna starta träning i bojutsu och jojutsu. Att vapnen är just svärd och stav har att göra med jujutsuns nära släktskap med andra former av budo, där dessa vapen alltid använts.

Inom många grenar av budo tränar man med dessa vapen; hos oss är det fråga om ett system som är till för att utveckla utövaren snarare än att lära denne konsten att slåss med vapnen. Träningen sker i princip som parträning eller solo där en person med ett träsvärd eller stav utför olika attacker, medan den andra använder svärdet eller staven till försvar och kontring. Denna träning kräver självdisciplin, ökar ens rörlighet och fysiska välbefinnande, och bidrar på så sätt till en harmonisering av kropp och själ.

Jo

En jo är ca.128 centimeter lång och ha en diameter på 2,2 centimeter, men det förekommer variationer. Formatet påminner om gamla tiders vandringsstavar. Vissa budoarter använder 128 cm som standardlängd på. Andra anpassar den efter kroppslängd, den når då upp till armhålan. En jo kan användas som stick- eller slagvapen och båda ändarna används i teknikerna. Med en jo i handen kan man också försvara sig mot ett anfall genom att till exempel slå undan den andres vapen.

Bo

Chobo (långstaven), är en trästav på ca.183 cm, och har en diameter på ca.3 centimeter, men de förekommer också med avsmalnande ändar. Den kallas ibland också för sexfotsstaven "rokushaku bo". Ibland betecknas chobo för bara bo eller bostav, vilket ibland kan leda till lite förvirring. Bo betyder stav på japanska och anger egentligen inte längden på staven. Formatet på staven motsvaras av de stavar som användes under äldre tider i Japan som en sorts ok för att bära vatten, höbalar, etc.

Bokken

Bokken är ett japanskt träsvärd av samma längd som en katana, och som används för att, av säkerhetsskäl, ersätta en katana eller andra svärd vid träning. Samurajerna använde bokken till träning och för att kunna duellera utan att göra det på liv och död. Idag används bokken i många typer av budo, bland annat kendo och aikido. Andra namn på denna typ av träsvärd är bokuto och kidachi. Suburito är en tyngre bokken som används för huggträning, suburi.

Katana

Katana är ett japanskt enkeleggat svärd, cirka 90-120 cm långt med en klinga på 60-90 cm, i västvärlden även kallat samurajsvärd. Den krökta formen gör det möjligt att snabbt dra svärdet ur skidan, men ger också en skärande rörelse i hugget när svärdet träffar motståndaren. Katanan är en del i det svärdspar som samurajerna bar med sig, daisho. Det andra svärdet i ett sådant par kallas wakizashi och är ett kortare svärd. Katanan hanteras vanligast med två händer, men även med en hand tillsammans med wakisashin. Katanan förekommer i träningen i två varianter; iaito och shinken.

Iaito är ett oslipat svärd som används för iaido och shinken är ett skarpslipat svärd som används för huggträning.

Iaito

Iaito är ett övningssvärd som används vid Iaidō-träning. Det är mycket nära relaterat till ett shinken, ser likadant ut och har i allmänhet samma vikt. Enda skillnaden är egentligen att ett iaito vanligen är gjord av en zinklegering för att inte rosta och inte är skarpslipad.

Kom ihåg att svärd inte är leksaker, antingen de är skarpslipade eller inte, och måste behandlas med respekt och bara användas i dojon. Det finns inga ursäkter för att missbruka ett svärd.

Shinken

Shinken avser ett skarpt, "äkta", japanskt svärd, av vilka det finns många typer. Uttrycket används i kontrast till träningsverktyg som iato, bokken och shinai.

Ett shinken är tillverkat enligt traditionella metoder och lockar främst samlare, men används även av högre grader i bland annat budosporten iaido. Svärdet är skarpslipat och används i tameshigiri-träning* och bör hanteras med försiktighet och kunskap. Ett iaito eller mogito är ett oslipat enklare svärd för iaido-övningar och ställer mindre krav på utövaren än ett verkligt shinken.

"Gendaito" är handsmidda shinken som fortfarande tillverkas av runt 200 aktiva japanska svärdsmeder, vilka är medlemmar av Japanska Svärdsmedsförbundet. Deras årliga produktion begränsas av japansk lag. Detta tillika med krav på högt specialiserad färdighet och att huvudandelen är manuellt arbete, bidrar till de höga priser som ett i Japan tillverkat shinken betingar. Därför finns också en stor marknad för billigare "shinken" tillverkade utanför Japan - främst i Kina. Dessa ratas av samlare, men är lättare att komma över och duger till budo-övningar, till vilket man inte vill riskera skador på ett värdefullare svärd.

*) Tameshigiri är den japanska konsten att testhugga ett föremål. Företeelsen vann popularitet under Edoperioden för att pröva japanska svärds kvalitet och utövas än i dag. Formell kvalitetstest kunde tidigare endast utföras av de skickligaste svärdsmännen för att dennes förmåga inte skulle vara en faktor som inverkade på svärdets duglighet. Material som kom till användning varierade, men rishalm, tatami-mattors översta lager eller bambu var vanliga. Även avrättningar kunde utföras som tameshigiri.